projectbook

Handling: En dag så är Moas pojkar ute och leker på isen. Hon kommer ner till isen och ser massor av folk som samlats och hon ser två vakar i isen. Hon vill inte tro sina ögon. Hon springer hem och checkar att dom inte är hemma men det är dom inte. Hennes två barn har dött och hon går igenom en period med sorg, hat och tårar. Många andra personer från socknen hjälper henne igenom sina möda men hon kan inte fatta att dom är döda.

Miljö - April, början på våren har kommit. Bor i ett litet torp i socknen.

Personer - Moa: Sorgfull person och kunde aldrig få lyckan tillbaka. Ibland blev hennes sorg till hat. Hon hade väldigt svårt att gå vidare. Moas mamma: Hon var en typisk mor som kunde mycket praktiskt. Vad jag uppfattade så stöttade inte hon moa så jätte mycket. Pappa: Han reste väldigt mycket och var nästan aldrig hemma. Han reste hem när han fick höra att pojkarna var döda men verkade inte som han sörjde dom så mycket.

Språket: Ibland var det väldigt svåra meningar att förstå, konstigt uppbyggda med konstiga ord. Man fick hänga med så gott man kunde. Inte så jätte gammeldags.

Budskap: Det budskapet jag kan komma på är om sorg. Hur man kan känna sig när någon har gått bort och vad som är boten. Det är nog väldigt olika person till person om hur man hanterar sorg. Det kan vara svåra att hantera sorg om ju närmare man är den personen som har gått bort.

Jag tyckte texten var deprimerande och ledsam. Man fick en liten inlevelse hur det skulle vara om man miste en man älskar när man läste texten.

Själv har jag aldrig mist en som står nära mig, men min pappas bästa vän gick bort i flodvågen. Jag kände han också ganska bra. Då sörjde jag några kvällar och bad till gud att han skulle ha det bra.

/Hellman