Döden //Dennis Isaksson
Det här är en berättelse skriven utav Moa Martinsson. Berättelsen heter Döden, och handlar om en mamma som mister två av sina minsta barn i sjön. De går igenom vårisen en dag i april.
Här kommer ett litet stycke ur texten:
Modern är nere och tvättar medans hon hör pojkarna på 8 och 10 år leka livligt på andra sidan huset.
Efter ett tag blir det tyst och hon börjar undra lite.
Hon går upp till huset men ingen är där. De äldre bröderna var iväg på ett ärende och fadern vet man inte riktigt vart han är.
Hon slår en snabb blick på klockan, det är redan 2 timmar sedan hon senast var uppe.
Hon springer ut på verandan och tittar sig hetsigt omkring överallt.
Då ser hon att en av de äldre gummorna kommer gående på källstigen. hon grät samtidigt som hon jämrande försökte förklara vad som hänt.
-Stackars flicka, stackars flicka sa hon
-vad har hänt?!
-De ligger i sjö-....
Resten hörde hon inte för hon var redan halvägs ner till sjön. Till sjön och sina döda pojkar.
Det som händer efter det här är att pojkarna tas upp ur vattnet utav några andra från byn och de bär hem dom till modern.
de läggs i ''finrummet'' och modern sitter och vakar över dem varenda natt och dag tills de skulle begravas på uppståndelsens dag.
sedan så handlar det mest om att hon sörjer och att hon ser massor i syne. så som att hon ser sina barn komma springande och skrattande uppför stigen till huset.
och att varje vinter kan hon nästn se 2 svarta hål i isen som påminner om pojkarna.
Mamman börjar även dricka efter att hon förlorat pojkarna för att sorgen är så överväldigande.
Huvudpersonens Agerande: Jag förstår hennes agerande då hon förlorar två av sina söner. det finns inte en människa som skulle bli lessen och förtvivlad om man förlorade sina barn.
Men tycker att hon reagerar ganska konstigt när hon springerdärifrån och inte försöker ta hand om deras kroppar.
även om det finns folk som hjälper till med det så skulle jag ändå vilja vara med och ta upp dom ur vattnet.
Språket: Det är inte så mycket prat i berättelsen utan mer en berättare som berättar om själva händelsen. men det lilla som sägs är på bra svenska. och man förstår helt utan problem vad som sägs.
Budskapet: Det är ju ett budskap om att man ska bry sig om sina egna när dom gått bort och liksom inte bara begrava dom och sedan är allt glömt liksom. ett budskap om sorg och så helt enkelt.
Det har var alltså lite om Moa martinssons Novell Döden.
//D. Isaksson
